Begravningsceremonin
För många är begravningsceremoni liktydigt med att vara i en kyrka med en präst som officiant. Så behöver det inte vara. Det är (i huvudsak) endast medlemmar av Svenska kyrkan som begravs på detta sätt.
För de som inte tillhör någon kyrka eller annat samfund, kallas ceremoniformen borgerlig begravning. Vi föredrar att kalla denna form för en begravning i fri ordning, för det är just vad det handlar om.
Utöver de två ceremoniformer som vi beskriver nedan så finns det förstås en hel rad olika religiösa ordningar som alla följer vissa mer eller mindre givna former.
Svenska kyrkans ordning
Den vanligaste formen av begravning är i Svenska kyrkans ordning och hålls oftast i en kyrka eller ett kapell och med en präst som officiant. Det som är bra att känna till är att begravningen då ingår i en gudstjänst som är öppen för alla.
Beroende på om avskedet tas i kyrkan eller om begravningsgudstjänsten avslutas med avsked vid graven, så skiljer det lite i hur programmet utformas.
Fri ordning (borgerlig begravning)
Eftersom ordet borgerlig för många innebär en akt som är snabb och utan vacker inramning så tycker vi att en begravning i fri ordning är en bättre beskrivning. Vid en begravning i fri ordning finns väldigt få givna ramar och man är fri att utforma begravningsakten. Den behöver heller inte vara lika med ateistisk, det kan förekomma psalmer eller andra religiösa inslag.
Vid alla begravningar som vi arrangerar, ger vi tydlig information om programmet och utformningen så att alla skall känna sig bekväma med vad som kommer att hända.
Avskedet (defilering)
Utöver eventuella religiösa ritualer så är ett av begravningsceremonins viktigaste syften att de som på olika sätt har känt den avlidne, ska få ta sitt avsked. Detta avsked kan göras på många olika sätt beroende på kultur, religion, tradition och viktigast av allt, hur de närstående vill ha det. På alla våra begravningar, visar eller informerar vi tydligt hur avskedet går till.
Även om vi tittar till hur traditionen ser ut, så skiljer den sig över landet så det finns inte bara en tradition att förhålla sig till.
I Stockholmsområdet kallas avskedet ofta för defilering och går vanligen till så att de närmaste går upp till huvudändan av kistan. Här stannar de och säger högt eller tyst sitt farväl till den avlidne och lägger sin blomma på kistan och går sedan och sätter sig.
Därefter följer resten av gästerna, i den takt som vår ceremonivärd visar, och går medsols runt kistan. Är det en ceremoni med urna går man fram till urnan (inte runt den) och lägger eller sätter sin handblomma på anvisad plats. På väg tillbaka till sin plats är det brukligt att passera de närmaste och visa sitt deltagande genom t.ex. en lätt bugning.
Du kanske känner att du vill gå fram och ge de anhöriga en kram. Men tänk då på att alla andra troligtvis kommer att följa efter och göra likadant. Dessa kramar i all välmening, kan kännas jobbiga för de anhöriga just i denna stund. Vänta hellre till efter ceremonin istället.
Handblomma till avskedet
Idag är det vanligt att både män och kvinnor har handblomma. Blomman läggs på kistan eller vid urnan vid avskedstagandet. Vilken blomma du väljer är helt upp till dig, det finns inga koder eller regler för val av blomma och ingen koppling till vilken relation ni haft. Valet är ditt.
Istället för en blomma kan man välja något annat personligt. Det är du som tar avsked av din vän – det här är en sak mellan er två, så länge det sker med respekt för de närstående och övriga gäster.
